Visst går det att bruka skogen hyggesfritt. Det kunde de 50 deltagarna i SÖS årsmötesexkursion på Frängsäter den 16 augusti konstatera med egna ögon. Men diskussionerna var livliga. Hyggesfria skogsbruksmetoder går i flera avseenden på tvärs mot det trakthyggesbruk som sedan mitten av 1900-talet varit legio i svenska skogar.

På Frängsäters marker mellan Rejmyre och Hävla har inga föryngringsavverkningar gjorts under de senaste 60 åren.

– Efter en storm 1959 bestämde sig min far för att det fick vara nog med plantering. Istället började han ställa skärmar, ta ut de stora träden och låta skogen själv sköta föryngringen. Sedan har jag fortsatt på samma sätt.

Det berättade Fredrik Bergström när han tog emot besökarna på gårdsplanen framför Frängsäters vackra huvudbyggnad från 1700-talet. Där berättade han om gårdens historia som räknar sitt ursprung långt ner i medeltiden. Den västra flygeln är byggd på 1600-talet och flyttades när den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes.

Ingen kan säga annat än att det skogsskötselkoncept, som Fredriks pappa Erik utvecklade, varit framgångsrikt. Frängsäters 1 150 hektar skogsmark producerar i genomsnitt 5 000 kubikmeter virke per år med en insats av 500 planterade plantor.

Själva exkursionen innebar en rundtur på markerna söder om gården med flera stopp på intressanta platser. Fredrik berättade där detaljerat om skogsskötseln på Frängsäter, som mycket kort präglas av total avsaknad på kalhyggen.

– Folket på dåvarande Skogsvårdsstyrelsen var minst sagt inte förtjusta över pappas metoder. Det här var ju under schablonskogsbrukets blomningstid, berättade Fredrik.

Men så småningom vände vinden och Frängsäter blev ett besöksmål av rang för såväl skogsägare från när och fjärran som för media. Kulmen var den exkursion som SÖS genomförde tillsammans med MoDo år 1993. Den samlade mer än 300 deltagare.

– Idag fattar jag knappt hur vi klarade logistiken, sade Fredrik. Men naturligtvis var det också väldigt stimulerande att möta ett så stort intresse för vad vi höll på med här på Frängsäter.

– Detta är en avancerad form av skärmskogsbruk.  Det är så långt från schablonmässighet som man kan komma. Utgångspunkten är varje bestånds specifika förutsättningar och innebär bland annat att den markflora som finns under de mogna träden inte ska förändras sedan skärmen ställts ut.

– En tumregel är att aldrig ta bort mer än 30 procent av kubikinnehållet i beståndet, säger Fredrik. Då behåller man stormfastheten och undviker att de späda plantor som redan finns i beståndet inte utsätts för en ljuschock.

Grundprincipen är att släppa ner bara precis så mycket ljus till marken att fröna kan gro. Sedan kan de unga träden gärna få stå och stampa i flera tiotals år.

– Barrträd ska växa långsamt i starten, det danar kvaliteten, säger Fredrik.

De träd som tas bort när skärmen ställs är de största, men även träd som har sämre anlag eller på något sätt är skadade, tas ut. Det vägnät som skapas av den skördare som ställer skärmen bibehålls under beståndets hela omloppstid. Vägarna är viktiga och utnyttjas också som fällningszoner under de oftast två utglesningar som sedan sker.

– Den första utglesningen gör vi normalt efter sex, sju år, berättade Fredrik. Plantorna har då etablerat sig och blivit små träd. Med ökad tillgång på ljus tar deras tillväxt fart.

Efter en andra utglesning får skärmträden stå kvar i ytterligare några år och avverkas stegvis efter cirka 18 till 22 år.

– Men även i skärmskogsbruk krävs samma slags naturhänsyn som i trakthyggesbruk, så vi strävar efter att om möjligt också lämna en del träd som har förutsättningar att utvecklas till naturvärdesträd.

Sedan skärmträden avverkats höggallras beståndet med vissa mellanrum för att göra det enskiktat innan det så småningom är dags att börja om med en ny skärm.

Inte oväntat fick Fredrik många frågor om ekonomin i den här typen skogsskötsel, som ju innebär tätare intervall mellan åtgärderna i de olika bestånden.

– Det är en fråga som först min far och sedan jag har fått besvara åtskilliga gånger genom åren. Men det blir inte dyrare! Tvärtom. På grund av de låga kostnaderna för att anlägga ny skog blir nettot i slutändan högre, konstaterade han.

En annan fråga som kom upp var att metoden leder till förgraning. Det är ju skuggtålig gran som är bäst lämpad att föryngra under skärm.

– Jo, visst har andelen gran ökat på våra marker, berättade Fredrik. Men det är ju något som bara gäller här utan i hela södra Sverige.

Fredrik har också provat att föryngra tall under skärm. Den tallskärm som ställdes ut för sju år sedan studerades också under exkursionen.

– Jag kan knappast vara nöjd med återväxtresultatet, sade Fredrik Bergström innan exkursionsdeltagarna spred sig över ytan för att med egna ögon kolla återväxten. På grund av sjukdom kunde jag tyvärr inte vara med när skärmen ställdes ut, och den blev lite för gles på några ställen och för tät på andra. Vad som är ett optimalt stamantal för att både få en tillfredsställande återväxt och inte förändra markfloran är svårt att avgöra. Därför ser jag en sådan här exkursion med så många skogliga experter samlade som väldigt värdefull. Jag lyssnar och tar till mig av de synpunkter som kommer fram.

Skogsexkursionen avslutades som vanligt med föreningens årsmöte i det fria. Verksamhetsberättelsen för det gångna året gicks igenom och kommenterades. Beslut fattades om att framöver ta ut en serviceavgift om 100 kr per år för ständiga medlemmar för att stärka föreningens ekonomi.

Efter en välsmakande måltid uttryckte  SÖS ordförande Nils Hamilton sitt och deltagarnas tack till Fredrik Bergström för den intressanta exkursionen. Undertecknad, som efter åtta år som webbredaktör, hade avböjt omval, avtackades också.

Text och foto: Lars Klingström